Jag har fått det otroligt spännande uppdraget att tala vid Skolledarkongressen 2009 i mars nästa år och sedan länge har jag funderat på vad jag ska säga. Jag har en halvtimme att berätta om någonting som gör att deltagarna ska känna sig inspirerade och hoppfulla inför de utmaningar som vardagen i skolan innebär.
Mitt huvudbudskap är klart. Det ska handla om win-win-situationer (svenskt ord på det?) i kombination med Columbi ägg, dvs självklara lösningar på, som man tyckte innan man såg lösningen, omöjliga problem. Jag vill kunna visa på exempel på lärare, skolledare och andra som gått in i en tillsynes omöjlig uppgift, och med okonventionella metoder och med mycket mod och hjärta lyckats lösa problemet utan kompromissernas bleka eftersmak. Det ska verkligen vara lösningar där alla känner att de "vunnit" något.
Jag kommer att koppla dessa tankar till de framväxande stigarna som jag brukar prata om, dvs mönster i tillvaron som visar att gamla vägar börjar tjäna ut och att det gäller att våga gå de nya. Mina stigar är naturligvis framförallt kopplade till de unga nätkulturerna och vårt förändrade ego. Det gäller att våga se att saker har förändrats, att lyssna och att kunna leda utvecklingen så att alla vuxnas och ungas intressen och resurser i skolan tillvaratas.
Det finns så mycket krafter i förändringarna i samhället som vi kan använda för att utveckla lärandet. Det gäller att våga, att tänka om och tänka nytt.
Har du något exempel på ovanstående så hör gärna av dig och berätta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar