En minst lika viktig, tycker jag, är att ha liknande grepp pedagogiskt vad gäller makten över informationen och arbetsätt. Den nya tekniken erbjuder möjligheten att göra som man vill i högre utsträckning än förut - de individuella behoven och önskemålen är i centrum. Med tanke på det har jag valt att lägga ansvaret för lärandet i hög utsträckning på kursdeltagarna. Jag vill att de ska utgå från vad de kan och vad de vill veta, mer än att gå i förutbestämda (av oss på universitetet) fastlagda lärandebanor.
Det finns kanske en risk att arbeta pedagogiskt på det sättet via nätet. Kanske är det svårt att tolka instruktionerna från oss, eller som kursdeltagare är det svårare att ta hjälp av medstudenter om man känner sig osäker eller har frågetecken kring kursen.
I varje kurs brukar det vara kursutvärdering i slutet av kursen, men jag kan redan nu känna att introduktionen av det pedagogiska upplägget varit tydligt, men att det ändå varit svårt för kursdeltagarna att riktigt komma igång. Det känns som en avvaktande stämning, att man hoppas att någon annan gör något för att se hur de tänker kring uppgifterna. Kanske behövs mer traditionella uppgifter? Finns det någon mellanform?
På något sätt ska jag öppna upp för en kontinuerlig utvärdering under kursen, så att den blir så givande och bra som många av er förväntat. Kanske blir det i kurswikin, kanske blir det någon annanstans - jag meddelar inom kort. Även här är jag öppen för idéer från kursdeltagarna :-)
2 kommentarer:
Risken med stort ansvar på varje deltagare ... det är varje deltagares liv vid sidan av denna kurs. Så känner i varje fall jag. Jag jobbar, jag har två småbarn i värsta dagisåldern (dvs virus varannan vecka). Då är det faktiskt svårt att vara självständigt kreativ och ta tag i uppgiterna efter eget huvud. Jag är hjälpt av konkreta uppgifter och "läxor".
Jag håller med Lotta - det är mkt annat som pockar på uppmärksamheten med familj, kandidatuppsats mm så jag gillar också konkreta "läxor" för ngt att samlas kring och diskutera.
Skicka en kommentar